MENY
Vi må komma från samma livmoder, men det känns inte som en "broder". När jag blottade min sorg fick jag en ”korg” - full av skit. Jag fick en son, engagemanget var ett hån.
Jag fick höra att jag var som två barn i ett, vilket tydligen inte var rätt. Jag var en börda att hantera, därför ville dom inte ha flera. Jag växte upp och kände mig ”fel”, kanske inte så konstigt när jag nu ser varje del.
När jag blev myndig kastades jag ut. För ett snedsteg som kunde retts ut. När jag behövde kärlek som mest, förvandlades min tillvaro till pest. Utkastad på gatan som en herrelös hund - var fanns min trygghet i denna stund?
Utåt sett var allting perfekt. Men längst där inne fanns en stor defekt. En defekt som de själva inte kunde förstå. Hur kunde det uppstå? Gå tillbaka till din barndom så tror jag att du förstår… att tiden faktiskt inte läker alla sår.
Det faktum att jag råkade födas som tjej betyder inte att jag är en förlängning av dig. Detta trauma slutar med mig. Jag har all rätt att skydda mig själv - för vem skulle annars göra det?
❣
0