Hur känns det att vara levande död?
Det är precis så jag känner mig nu - levande död eller kanske snarare som en robot. Jag gör det som förväntas av mig: går till jobbet och försöker vara "normal" men jag är förlamad inombords. Känslorna som jag trängt undan de senaste 5-6 månaderna bubblar upp med dubbel styrka och jag vet inte hur jag ska hantera det. Jag kan knappt äta, känns som att halsen är fylld med cement, sover som en kratta och önskar att jag bara kunde sova tills jag inte känner mer.
De senaste dagarna har jag förmodligen gått ner något kilo. Klart som fan att man velat bli av med ett antal kilo, men jag hade inte riktigt tänkt mig att det skulle ske på det här plågsamma sättet. Finns säkert något smått komiskt i det hela, jag har bara jävligt svårt att se det just nu. Inte så svårt att hålla sig för garv om jag uttrycker det så.
Det jobbigaste med hela situationen är att den person som under så många år varit min största stöttepelare/trygghet och som skulle kunna lugna mig i situationen är den som "bidragit" till att jag mår som jag gör just nu. Det är verkligen ingen ond person på något sätt men omständigheterna gör allting fruktansvärt svårt. Önskar att det fanns en enkel utväg, men antar att det enda rätta är att uthärda smärtan för att någon gång kunna bli fri från den.
💔
0