Hobbyfilosofen

Tankar från hjärnkontoret
Egoismens fula nuna visar sig ännu mer i tider av pandemier. Jag, jag, jag. Fan vad människor kan vara egoistiska och trångsynta - det syns inte minst nu när vi lever mitt i en pandemi. Självklart är det en jäkla öken att man nästintill är "fånge" i sitt eget hem - ingenting är sig likt, men kom igen! Att tänka längre än näsan räcker är ett hett tips. Ta bara en titt i trafikmentaliteten så ser vi egoism i sin fulaste kostym. Toleransnivån är så låg att man så fort man ser till exempel en övningskörningsskylt går i taket och tutar, ligger i häcken eller ser till att göra en aggressiv omkörning för att minsann visa sitt missnöje. Tydligen väldigt viktigt det där med att man tydligt måste visa sitt missnöje. Man har plötsligt förträngt och "glömt" att man själv varit nybörjare och haft önskan att få lära sig köra bil utan att bli störd av stressade idioter.
 
I vissa lägen är dock egoism livsnödvändigt. Som exempelvis vid depression eller liknande. Huvudfokuset ligger i att ta sig igenom dagarna utan att totalt kapitulera. Det är ju trots allt så att det är svårt att älska någon annan innan man älskar sig själv. Det går inte att ge ur en tom kopp.
 
Som sagt: ingen kommer att tacka dig för att du dundrat rätt in i kaklet. Var en egoist, men var det vid "rätt" tillfällen.