MENY
När man är vuxen och kanske framförallt när man har jobbat med sig själv, gått i terapi och så vidare så ser man saker ur ett annat perspektiv. Man ser saker för vad dom verkligen ÄR - inte en suddig illusion. Har man dessutom blivit förälder och plötsligt ser världen med nya glasögon så blir det än tydligare. Man har ett fokus som är viktigare än allt annat - barnet. Att ödsla energi på människor/situationer/beteenden som får en att må dåligt, ger ångest etc... är inte ett alternativ i längden. Man har all rätt att säga nej till att bli behandlad som skit. ALLA har rätt till att känna det dom känner och det finns ALLTID två sidor av samma mynt.
Jag tycker inte kärlek är att man ska behöva utstå att:
- bli nedtryckt i skorna av någon som påstås älska en
- behöva höra att ens egna tankar/känslor är "fel"
- motparten inte tar ansvar för sitt beteende och skyller allt på någon/något annat
- få ett bemötande som är väldigt oförutsägbart - varmt och kallt om vartannat
- bli behandlad utifrån ens prestationer - d.v.s. icke villkorslös kärlek
Helt sjukt egentligen hur olika två människor kan behandlas av en och samma person. Till den grad att dessa människor har vitt skilda erfarenheter. Som dag och natt helt enkelt. Läskigt, men sant.
________________________________________________________
english version
When you are an adult and perhaps especially when you have worked with yourself, gone to therapy and so on, you see things from a different perspective. You see things for what they really ARE - not a blurry illusion. If you have also become a parent and suddenly see the world with new glasses, it becomes even clearer. You have a focus that is more important than anything else - the child. Wasting energy on people / situations / behaviors that make you feel bad, cause anxiety, etc... is not an option in the long run. You have every right to say no to being treated like shit. EVERYONE has the right to feel what they feel and there are ALWAYS two sides of the same coin.
I do not think love is that you should have to endure:
- being "pushed down" in your shoes by someone who claims to love you
- being told that your thoughts/feelings are "wrong"
- the counterpart not taking responsibility for their behavior and blaming
everything on someone/something else - being treated in a very unpredictable way - hot/cold, be treated based on your performance
- i.e. unconditional love.
It's crazy how differently two people can be treated by the same person. To the extent that these people have very different experiences. Just like day and night. Scary, but true.
0