MENY
Intressant hur vissa personer resonerar gällande engagemang i relationer. Det är ingen engångsgrej som man kan bidra med vid ett enstaka tillfälle och sen tro att allt är frid och fröjd. Relationer kräver engagemang och ett visat intresse regelbundet - från bägge parter. Ponera till exempel att en familjemedlem eller nära vän kommit in på en utbildning eller gått ut med en graviditet. Det räcker inte bara att höra av sig en gång och säga grattis eller liknande och sen försvinna i tomma intet... för att sedan återkomma först när utbildningen eller graviditeten är "avklarad". Sedan kanske det är så att personen ifråga faktiskt inte ens ÄR intresserad för fem öre, men då kan man ge f*n i att höra av sig överhuvudtaget. Varför ge "falska förhoppningar" om ett engagemang när man i själva verket inte kan leverera när det kommer till kritan?!
Det känns liksom som att det bara är värt att höra av sig när "slutresultatet" är ett faktum - utbildningen är genomförd eller barnet har kommit till världen. Vafan?! Hur skulle det vara om man någon gång under resans gång kan få frågan om hur det går, hur man mår eller liknande? Allt mer tycker jag att man märker hur stora livsförändringar verkligen visar vilka personer som på riktigt finns där för en - och vilka som inte gör det. Om inte annat så är det ett bra tillfälle att "rensa" i sitt umgänge helt klart - även om det känns väldigt tråkigt. Men som sagt - relationer kräver engagemang och visat intresse från bägge parter.
😤
0