MENY
Tomheten som infinner sig när en intensiv period plötsligt lugnar ner sig. Känslan av att vara ett blankt papper smyger sig på och är både härlig och ohärlig - på samma gång. Hjärnan behöver tid att smälta alla intryck, men kroppen är fortfarande på hugget. Det känns som att hjärnan och kroppen inte samarbetar - de vill olika saker. Det är typ som en relation i obalans när två personer har heeelt olika visioner om sin gemensamma framtid - det går liksom inte riktigt ihop. Hjärnan säger: "Åh vad skönt det är att bara ta det lugnt" samtidigt som kroppen säger: "Gör något för fan, här kan du ju inte bara dega". Haha, livets ironi. Man måste ju bara älska livets berg-och-dalbana. Ibland är det det bästa j*vla åket man haft och andra gånger vill man bara spy galla. När man ser saker väldigt bildligt som jag gör så kan liknelser som dessa ge upphov till bilder som får även en pissig dag att spricka upp i asgarv.
Har insett att jag är en periodare. Antingen öser jag på med blogginlägg, ibland till och med flera om dagen, eller så skriver jag inte ett ord på månader. Jag har liksom inget direkt mellanläge mellan iver och tomhet. Jag är en sån där som ger antingen 110% eller typ ingenting alls. Lite knepigt ibland faktiskt, men å andra sidan märker man jäkligt tydligt på mig när jag verkligen är passionerad. Vissa gånger märker man att människor som inte funkar på det sättet blir avskräckta och tycker att man är "too much". Men som så många gånger förut - hey, smaken är som baken. Helt ärligt: om någon inte uppskattar en passionerad människa som är engagerad och ger 110% - då är det deras förlust. Inte fan vill man lägga sin energi på sånna människor. Låt de lalla på i sin egen mellanmjölks-värld.
Mitt motto: get shit done or go home
Ni vet sånna tillfällen när man erbjuder sin hjälp för att man har engagemanget och vet att man skulle göra en bra insats. Om mottagandet blir svalt och inte uppskattas skulle jag våga påstå att det säger mer om motparten än om dig. Kanske att hen känner sig hotad i sin "position" för att du har det där drivet och engagemanget som hen saknar. Med ett sånt mottagande inser man också att man inte ens är villig att bidra med något och lägger hellre sin energi någonstans där det uppskattas. Det är motpartens förlust med andra ord. Man kan vrida in och ut på sig själv, men uppskattas det inte så är det bara att droppa. Ingen kommer tacka dig för att du dundrade rätt in i väggen på din egen bekostnad. Var din egen bästa vän och behandla dig själv så som du skulle behandla din bästa vän.
💟
0