Hobbyfilosofen

När vänskap blir förpestad av missunnsamhet
 
Att ha några få, men väldigt nära vänner har alltid varit min melodi. Väljer det alla dagar i veckan framför en gigantisk vänskapskrets där man inte kan komma in på djupet på samma sätt. Kvalitet framför kvantitet helt klart! Däremot känns det väldigt sorgligt när något så förpestande som missunnsamhet smyger sig in i en vänskap. Den sprider sig som en löpeld och skapar avstånd mellan personer.
 
Många gånger kan man tro att missunnsamhet visar sig genom syrliga kommentarer och liknande, och ja så kan det självklart vara. Men jag skulle säga att det som verkligen visar på missunnsamhet är när man inte längre unnar någon framgång och glädje utan känner ett behov av att trycka ner personen ifråga. Oftast genom att sluta bekräfta denne. Uteblivna komplimanger är den ärligaste form av komplimang man kan få. Om någon t.ex. aldrig säger grattis eller unnar en något, aldrig berömmer eller uppmuntrar så kan man misstänka att hen är avundsjuk och därigenom missunnsam.
 
Sedan finns det också den "variant" där man blir förlöjligad på olika sätt och sedan får det kastat i ansiktet på en att personen bara "skojade". Hmm ja, försök att sätta dig in i den andra personens sits och tänk efter en gång extra innan du skojar om saker som kan bli väldigt fel/sårande. Läskigt hur flera personer kan bli så personlighetsförändrade att de på något sätt "triggar igång" varandra och tillsammans går emot en (men kallar det för att skoja). Det kallas att skoja om något på en annan persons bekostnad...