MENY
När totala motsatser möts och "krocken" är ett faktum. En av mina egenskaper som jag både gillar och ogillar är min pedantiska sida. Tack vare den har jag bra ordning på mitt hem och mina saker (var sak har sin plats och därför vet jag alltid var allting finns). Jag trivs helt enkelt bäst när jag har det städat omkring mig. Och då menar jag inte att det måste vara dammfritt hela tiden, utan snarare att jag inte vill ha saker utspritt här och där. På något sätt känns det som att mitt ständiga kaos i huvudet blir ännu värre om jag har det kaosigt runtomkring mig också. Något som är viktigt för mig i en relation är att kunna mötas på mitten - ha någon slags förståelse för varandra så att båda trivs. Inget konstigt med det såklart... och man behöver inte vara någon hjärnkirurg för att förstå att de allra flesta nog vill ha det så i en relation.
Vad gör man när man i övrigt är väldigt lika varandra och har liknande värderingar, MEN när det handlar om hemmets vrå så är man totala motsatser? En källa till irritation blir det ju på ett eller annat sätt (vilket egentligen känns som en skitsak). Om den ena går och plockar upp efter den andra så blir det ju skevt - man vill ju inte känna sig som en förälder till sin partner. Det blir lätt lite osexigt liksom. Samtidigt kan åtminstone jag tycka att det är grymt svårt att "blunda" för hur det faktiskt ser ut i min omgivning. Man går förbi den där "snyggt" placerade klädhögen ett antal gånger om dagen och blir lika störd varje gång, haha. Då blir dilemmat: tjata på sin partner/plocka upp högen själv/bli irriterad varje gång man går förbi? Jag förstår att det här är ett vanligt "problem" i många relationer och ingen relation är perfekt. MEN jag har fortfarande inte kommit på någon lösning som skulle kunna göra båda parter nöjda? Få till en bra kompromiss som funkar för alla...
Gah! Eftersom att jag är lösningsorienterad som person och alltid strävar efter förbättring och utveckling så kan en sån här sak störa mig. Självklart finns det "olika grader i helvetet" och man väljer själv vad man vill lägga fokus på, men jag tycker det är viktigt att fundera över både det lilla och stora i livet. Går man runt och förminskar allt och tänker: "äsch det finns de som har det mycket värre" så kommer man inte vara speciellt produktiv i sitt eget liv. Fortsättning följer...
0