MENY
Kommunikation är nyckeln till allt. Alla kan inte prata, men alla kan kommunicera. Det är så mycket mer än just prat. Dessutom handlar det inte alltid om vad man säger utan till störst del handlar det om HUR man säger, d.v.s. röstläget. Till stor del består också kommunikation av kroppsspråk, ögonkontakt, ansiktsuttryck och så vidare. Hur vi kommunicerar och beter oss har att göra med så mycket olika saker. Att imitera andra har en stor roll i det. Våra föräldrar eller dom vi blivit uppfostrade av blir våra första förebilder vare sig vi vill eller inte.
Vi har ju alla olika bagage med oss som vi "samlat" på oss under livets gång. Mycket av det här bagaget är sånt som man är omedveten om. Speciellt händelser från barndomen som format oss till dom vi är. Vi har fått med oss en karta hemifrån som vi många gånger i vuxen ålder måste rita om. Varför? Jo för att den kartan inte är aktuell längre, den passar helt enkelt inte in i våra liv som vuxna. Dessutom kan det vara bra att ifrågasätta den gamla kartan då och då. Är det min karta som styr in mig på fel vägar hela tiden? Fattar jag felaktiga beslut på grund av min karta? Om svaret är ja så kan det vara dags att rita om kartan. Precis som programvaran på din telefon behöver också din karta uppdateras ibland helt enkelt.
Men att det är enkelt att göra det är inte riktigt hela sanningen. Man får vara beredd på att den gamla kartan gärna vill hänga sig kvar till varje pris. Det är ju trots allt den enda kartan vi har haft och känner till. Förändring ÄR läskigt och det är normalt att känna så. Men förändring är också nödvändigt för att vi ska kunna ta oss vidare och bli dom vi vill vara. Jag har många gånger stött på personer som sagt saker i stil med: "men jag är sån här och kommer alltid att vara". Det den här personen egentligen säger är att hen inte vill eller ens tror att hen kan förändras. Det är en alldeles för omöjlig tanke helt enkelt. Och om bara tanken på förändring känns så omöjlig - hur omöjlig måste då inte ett faktiskt genomförande kännas? Det blir som att man direkt kastar på sig offerkoftan och accepterar att man är dömd till ett liv som man själv inte kan påverka.
Du är inte dina tankar. Du har tankar som du själv kan välja vad du ska göra med. Väljer du att bli ett offer eller väljer du att ta kommandot över ditt eget liv?
💟
Behöver du lite mental pepp? Det här har hjälpt mig många gånger:
0