MENY
Gränsen mellan ansvarstagande och hysterisk är egentligen rätt stor. Men i dessa pandemi-tider har vissa tagit hysterin för långt. Självklart kan de speciella omständigheterna just nu skapa jobbiga känslor hos var och varannan, men att ta allting till sin spets är helt onödigt. Det är en sak att känna jobbiga känslor, men en helt annan att AGERA utifrån dessa känslor. Vet man med sig att man blir så hysterisk av att vistas bland folk i dessa tider så kanske man borde anpassa sitt liv efter det. Just nu.
Jag var med om en helt absurd situation i mataffären i dag som var allt annat än konstruktiv. Butiken var nästan helt folktom. När jag kommer fram till rullbandet ser jag att det står en kvinna i övre medelåldern vid kassan och betalar. Jag gör min grej och är i min egen värld under tiden som jag lägger upp varorna på bandet. Jag håller åtminstone ett avstånd på 1-1,5 meter från kvinnan ifråga. Inte direkt så att jag står och flåsar henne i nacken. Det hade jag förövrigt inte gjort även om corona var ute ur bilden. Hursom, från ingenstans börjar kvinnan gorma om varför jag inte kan hålla ett avstånd på 2 meter. Jag svarade att det hade jag absolut kunnat göra om hon frågat på ett trevligare sätt. Jag menar, butikernas golvmarkeringar har inte ens 2 meter emellan, så vad är problemet? Just den biten nämnde jag inte, men ändå. Blev bara så ställd över hur man kan bli så helvetiskt förbannad direkt och sen agera utifrån det utan att ens blinka. Inte fan behandlar man sina medmänniskor på det sättet, sjukt pinsamt.
Efter mitt svar kände jag att det var bäst att bara ignorera situationen eftersom det kändes allt annat än konstruktivt. MEN då j*vlar blev hon om möjligt ännu argare och skrek att hon faktiskt pratade med mig. Ehm, no shit Sherlock?! Fast prata var inte riktigt rätt ord - hon skrek för full hals. Okej, så mitt första svar var inte gott nog och nu var hon bara tvungen att få någon slags respons från mig för att inte göra en ännu större scen av det hela. Eftersom jag var så oförberedd på hela grejen så var mitt svar inte speciellt genomtänkt, men jag höll mig åtminstone så lugn som möjligt eftersom jag inte ville sjunka till hennes nivå. Förstod ganska snabbt att med den hetska tungan som motpart fanns det inte något att hämta där. Budskapet hade inte gått fram ändå. Kvinnan var ute på "pråkresa". Jag ville bara handla mina varor och dra hem. Ibland får man bara inse att vuxen kommunikation inte går hem hos alla. Men hey, smaken är ju trots allt som baken. Delad.
0