MENY
Är du mycket snack, men liten verkstad? Eller är du mycket snack och stor verkstad? Det är nog en fråga man ska ställa sig själv då och då. Speciellt när det gäller ens personliga utveckling. Självklart vill man vara den bästa versionen av sig själv. Men att gå från prat till handling är vissa gånger lättare sagt än gjort. Många gånger är vi våran egna värsta fiende. Ett uttryck som jag fullkomligt älskar är: "If there is no enemy inside, the enemy outside can do you no harm". Alltså: om du inte har någon fiende inom dig så kan inte heller fienden utanför skada dig. Våra egna hjärnspöken säger ofta åt oss vad vi inte kan göra. Våra hjärnspöken är vår fiende.
Drömmarna kan vara hur stora och många som helst, men hjärnspökena kan ändå krossa drömmarna i ett nafs. Negativitet dödar drömmar och kan därför ses som ett virus som förpestar dig och i värsta fall även andra runtomkring. Om du har lyssnat på albumet "Life is what you make it" av Fearless Soul som jag la upp i ett tidigare inlägg så känner du nog igen vissa av uttrycken jag slänger mig med. Klyschigt och hjärntvätteri var de första orden som poppade upp i mitt huvud första gången som jag lyssnade på just det albumet. Varför? Jo, antagligen på grund av att jag på något sätt blev provocerad av budskapet: Livet är vad du gör det till. I det skedet av mitt liv när jag började lyssna på albumet levde jag nämligen i en lögn. Jag harvade på på ett jobb som jag inte längre brann för. Jag gick dit och gjorde det jag skulle varje dag, men jag blev en bitter människa inombords.
Någonstans därinne visste jag vad jag var tvungen att göra för att få inre frid och hitta min drivkraft igen. Men det var också något därinne som ständigt satte käppar i hjulet för mig när jag började drömma utanför boxen. Käpparna i hjulet var just mina hjärnspöken som sa att jag var dömd till att misslyckas. Jag hade ju bara jobbat med ungefär samma saker och inom samma bransch sen jag tog studenten. Skulle jag helt plötsligt kasta mig ut i det totalt okända och famla i blindo? Mina drömmar sa ja, men mina hjärnspöken skrek: "NEJ! Det kan och kommer förmodligen gå åt helvete!" Dragkampen som uppstod var inte nådig. Jag började fundera på om jag var dömd till ett liv som jag inte ens var nöjd med. Skulle jag låta mig själv bli ännu bittrare...?
Nej! Jag har alltid gått min egen väg så varför skulle jag plötsligt kasta in handduken?! Nuförtiden ser jag varje utmaning som ett tillfälle att utvecklas. Jag vill bli den bästa versionen av mig själv. Inte tävla mot någon annan - utan bara mot mig själv. Rädslan finns oftast kvar när jag kastar mig ut på okänd mark, men jag väljer att inte låta den hindra mig. Jag förvandlar rädslan till motivation och drivkraft. Att inte följa sina drömmar och bli bitter är inte ett alternativ - livet går inte i repris!
💟
0