MENY
För vet ni vad.. jag personligen är inte ute efter att folk ska tycka synd om mig eller liknande. För vad hjälper det mig eller någon annan som varit/är med om liknande? Inte ett skit. Det jag är ute efter när jag lägger ut eller skriver något om t.ex. generationstrauma, narcissister etc. är att skapa medvetenhet - öppna folks ögon. Inte bara för vad jag själv gått igenom utan vad som faktiskt har varit och är verklighet för många personer därute. Detta är sådant som pågår varje dag. Det är känslomässig misshandel. Något som det tyvärr inte talas om så mycket. För i många fall är det praktiskt taget osynligt för utomstående. Det är en tyst form av misshandel.
Vet inte varför så många verkar bli rädda för att prata om sådant här. Jag kan ärligt säga att personligen är det inte många personer i mitt liv som känner till detta. Varför? För att man helt enkelt inte pratar om det. Det är inte direkt så att man själv går runt och pratar vitt och brett om vad man varit med om för allt och alla. Skulle man nu mot förmodan komma in på ämnet så visst, men det är inte direkt så att folk frågar. Generellt sett kan jag ibland önska att fler vågade sig på lite tyngre samtalsämnen. Varför? För att det skapar relationer med mer djup. Med mer förståelse, omtanke och en känsla av samhörighet.
Men jag tror att det i samhället i stort finns en rädsla. En rädsla av att gå in för mycket på djupet. Som att det på något sätt skulle bli för tungt och väcka för mycket jobbiga känslor. Och så kan det absolut vara, men varför dölja något som faktiskt påverkat en så mycket som trauman av olika slag kan göra? Det är ju när det kommer fram i ljuset som man kan börja bearbeta det och börja läka sitt inre. Den resan påbörjas inom en själv, men man behöver fortfarande ett tryggt nätverk runtomkring sig. Människor som känner en och finns där i alla lägen. Kärlek.
💛
_________________________________________________________________________________________
english version
Because you know what... I personally am not looking for people to feel pity for me. Because what does it help me or anyone else who has been/is going through something similar? Not a damn thing. What I am looking for when I post or write something about e.g. generational trauma, narcissism etc. is to create awareness - open people's eyes. Not only for what I myself have gone through, but what has actually been and is the reality for many people out there. This is something that goes on every day. It is emotional abuse. Something that is unfortunately not talked about very much. Because in many cases it is basically invisible to outsiders. It is a silent form of abuse.
I don't know why so many people seem to be afraid to talk about this. But I can honestly say that personally, not many people in my life knows about it. Why is that? Because people simply don't talk about it. It's not like you go around talking about what you've been through to everyone and everything. In the unlikely event that the subject comes up, sure, but people don't really ask. Generally speaking, I sometimes wish that more people would dare to talk about slightly heavier topics. Why is that? Because it creates relationships with more depth. With more understanding, care and a sense of belonging.
But I think in general there is a fear in society. A fear of going into too much depth. Like it would somehow be too heavy and bring up too many difficult emotions. And that can certainly be the case, but why hide something that has actually affected you as much as trauma of various kinds can do? It is when it comes to light that you can begin to process it and begin to heal your inner self. The journey starts within yourself, but you still need a safe and loving network around you. People who know you and are there for you no matter the circumstances. Love.
💛
0